Iitu funderar

Att träna är något jag tycker är kul och som faktiskt är det ända som gör att jag inte drabbas av migränanfall eller huvudvärk. Det lungnar mig även när jag känner mig stressad.
Ni undrar säker vad det är som gör tränandet så intressant och vad det är som gör att jag vill fortsätta och varför jag inte tappar motivationen.
Visst kommer det dom dagarna då jag inte orkar eller absolut inte har lust att gå men det händer ytterst sällan. Då brukar jag strunta i att gå till gymmet och träna om det riktigt känns som en plåga att gå. Men jag tänker på målet som jag har framför mig och  resultatet jag vill nå.

Tro mig jag kanske ser snygg ut nu och får en massa possetiva kommentarer, nuförtiden nästan hela tiden. Men jag är inte perfect och det kommer jag alldrig vara om man skall följa alla ideal på hur en perfect kvinno kropp skall se ut. Så länge jag är mig själv är jag perfect.
Vet det finns dom som tycker jag ser ful ut och att jag är fet osv. men orka bry mig.

Förut så tränade och bantade jag för att jag var rädd för vad folk tyckte om mitt utseende, idag tränar jag för mig själv och för att det är ett av mina stora intressen.

Men tränandet gör att jag håller koll på min kondition och mitt hjärta. Vet att många kanske tycker jag överdriver tränandet men nä det äringet att vara orolig för, jag äter ordentligt och vilar och förstår att ta det lungt när jag behöver det.

Man skall inte tvinga sig till att träna men lite måste man puscha sig själv för att komma igång och faktiskt fortsätta så det inte lämnar och man tappar lusten. Tappar man motivationen så är det bra att ha en paus och bara ta det lungt, det skall vara roligt och inspererande att träna.

Kom ihåg det tar sin tid och det finns inga genvägar, man måste ha tålamod.